Related Paintings of unknow artist :. | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 568 | octavianus blodiiga over avtonius vid actium | Seascape, boats, ships and warships. 25 | Amusements of the Prodigal Son | Reign |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Frederic Remington
American Painter and Sculptor, 1861-1909 American painter, sculptor, illustrator and writer. In 1878 he began his studies at the newly formed School of the Fine Arts at Yale University in New Haven, CT, remaining there until 1880. This, along with a few months at the Art Students League in New York in 1886, was his only period of formal art training. In 1881 he roamed through the Dakotas, Montana, the Arizona Territory and Texas to document an era that was fast vanishing. He returned east and in 1882 had his first drawing published (25 Feb) in Harper's Weekly. Further commissions for illustrations followed, including that for Theodore Roosevelt's Ranch Life and the Hunting Trail (New York, 1888) (see BOOK ILLUSTRATION, fig. 8).
Sebastiano del Piombo
1485-1547 Italian Sebastiano del Piombo Galleries Italian painter. He was one of the most important artists in Italy in the first half of the 16th century, active in Venice and Rome. His early, Venetian, paintings are reminiscent of Giovanni Bellini and to a lesser extent of Giorgione. With his move to Rome in 1511 he came under the influence of Raphael and then of Michelangelo, who supplied him with drawings. After the death of Raphael (1520) he was the leading painter working in Rome and was particularly noted as a portrait painter. In his finest works, such as the Piete (1513; Viterbo, Mus. Civ.) and the Flagellation (1516-24; Rome, S Pietro in Montorio), there is a remarkable fusion of the Venetian use of colour and the grand manner of central Italian classicism.